Marknadskrafterna är en vanlig förklaring till löneskillnader mellan kvinnor och män. På den svenska arbetsmarknaden uppfattas marknaden ofta som en självständigt verkande kraft. En individs lön anses bestå av olika delar. En del hänför sig till arbetsuppgifterna och en annan del till den individuella arbetstagarens egenskaper. Marknadspåverkan kan vara en tredje självständig lönedel. Det synsättet har även påverkat Arbetsdomstolen.

I konkurrensrätt, arbetsmarknadsekonomi och brittisk jämställdhetsrätt uppfattas marknaden på ett annat sätt – nämligen som en allmän sammanvägningsmekanism. Könsdiskriminerande preferenser och strukturer kan därmed vägas in i marknadspriset. Brittiska domstolar har underkänt arbetsgivares marknadsargument med motiveringen att denne visserligen anpassat sig till gällande marknadspris, men att marknadspriset varit alltför influerat av könsdiskriminerande värderingar och strukturer för att kunna utgöra ett sakligt skäl för löneskillnaden. Brittiska domstolar kan göra denna viktiga distinktion eftersom de tillämpar ett annat marknadsbegrepp än Arbetsdomstolen. Denna studie visar att svensk jämställdhetsrätt har mycket att lära av konkurrensrätt, ekonomisk vetenskap och av brittisk jämställdhetsrätt, när det gäller just marknadsbegreppet.