Den här berättelsen handlar om vad som händer med ett barn när vuxenvärlden sviker. Vilka sår det ger och hur svårt det är att läka dem. Hur man som barn gör vad som helst för att duga, men aldrig räcker till. Hur en separation inte bara skiljer de vuxna åt, utan också kan göra att barnet får ta hand om sig själv. 

Det här är Lottas berättelse. Hon kände sig alltid oönskad, vilket ledde till självskadebeteende och självmedicinering. När hon var på botten lyckades hon emellertid ta sig upp, och med sin historia vill hon visa att det går att förändra sitt liv och sitt mående, även om det är en kamp man aldrig kan vinna helt. Hon är inte längre flickan som aldrig dög. 

Lotta Lundh är bosatt i Värmland och arbetar som författare på heltid. Några av hennes tidigare böcker är Kvinnornas hus och deckartrilogin om Sunnepolisen Erik Ljung.

Enlig författarens önskan går två kronor per såld bok till den ideella föreningen SHEDO som verkar för att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende samt ge stöd till drabbade och deras anhöriga.