Michael Grant har inte arbetat mer än ett par år som läkare på praktiken i North Carolina då ett spädbarn dör i hans vård. Han fruktar att det ska gå ut över hans arbete men skakas också kraftigt av sina skuldkänslor. Han hade kunnat göra mer för den lilla flickan och när han ombeds att undersöka barnets far, Jonas, känner han sig därför tvingad att göra det. Jonas är svårt sjuk och ett symptom är tidvis sinnesförvirring - ibland vet han inte ens var han befinner sig. Dr Grant ser att han har ett mystiskt vitt serpentinmönster längst inne i pupillen och i halsen och han blöder mycket lätt. Michael börjar tro att han är en ny sjukdom på spåren och försöker övertyga sin chef Ronald Gass när Jonas plötsligt dör. Han har brunnit inne i sin husvagn och det enda brandmännen kan rapportera från olycksplatsen är att de har sett blod mycket blod.           Michael själv har i vissa ögonblick känt sig yr och när han tittar djupt in i sitt eget öga tycker han sig skönja ett vitt mönster. Han förstår att nu gäller det att arbeta snabbt innan krafterna sviker honom och att hans eget liv står på spel. Ronald ställer sig mycket tveksam till sin unge kollegas påståenden och att Michael mer och mer visar upp ett irrationellt och förvirrat beteende gör det inte bättre, den enda som verkar ge honom sitt förtroende är Ronalds dotter Nora. Hon lever med sin far efter moderns död och finner en självfrände i Michael. När Ronald krafter plötsligen börjar svikta och han får en hjärtattack kan Michael också vara ett stöd för henne och tillsammans kan de kanske finna svaret på mysteriet som håller på att ta över Michaels kropp.          De osynliga tingens lagar är en spänningsroman som ställer de stora existentiella frågorna men det är också en stark kärleksroman.

Iskall, dämpad och vass som en skalpell utforskar romanen synd och sjukdomars oklara gränser denna starka debut har en skicklig intrig och är fylld av psykologiska och etiska aspekterPublishers Weekly

Frank Huyler beskriver sjukdomens mysterier med en intensitet och klarhet som är förbluffande.Siri Hustvedt