I Bille skildrar den lettiska poetenVizma Belševica sin barndom under 1930-talet. Det är en realistisk berättelse som inte väjer för det mörka, och som ger en bild av ett barn som trots svårigheterna har en enastående förmåga att iaktta och förstå, att skilja på gott och ont. Eller kanske: att se gott och ont.

Bille är en av de stora barndomsskildringarna i lettisk litteratur. Det är också den kanske mest verklighetstrogna och icke-förskönande. Lettiska barndomsskildringar brukar vara ljusa, och oftast tilldrar de sig på landet. Men Bille är ett stadsbarn, familjen lever under mycket knappa ekonomiska förhållanden. Billes far är alkoholiserad och modern barsk och nedgörande.

Översättning av Juris Kronbergs

---

Vizma Belševica (1931–2005) föddes i Riga i Lettland. Hon är översatt till 20 språk, och allt fler anser att hon är en av de mest betydande kvinnliga lyrikerna i vår tid.

Efter studier vid Rigas tekniska skola för kultur- och utbildningsarbetare kom hon 1955 till Gorkijinstitutet för litteratur i Moskva. Under Sovjettiden drabbades hon av publiceringsförbud, och hennes namn försvann från alla officiella sammanhang. När hon åter kunde publicera sig blev hennes starka och innerliga böcker enastående framgångsrika. 1998 erhöll hon det första Tomas Tranströmer-priset.