- Per Mattsson! - Vad vill du? - Jag vill dricka! - Nå, så drick då! Med en dialogramsa som börjar på detta manande sätt inleds än i dag julbordets öldrickande i många traditionsmedvetna svenska familjer. Far börjar med att lyfta sitt ölkrus och kalla mor för Per Mattsson, och hon fortsätter sedan med att på samma sätt skåla med bordsgrannen Per Mattsson, som i sin tur låter kruset vandra vidare till sin närmaste skålbroder eller -syster - nästa Per Mattsson. Och så går det vidare, tills alla vid bordet blivit vederbörligen apostroferade som "Per Mattsson", och först då vidtar det fortsatta, allmänna öl- eller mummapimplandet. Denna lustiga dryckessed har ytterligare en Mattsson, nämligen visforskaren Christina Mattsson, följt tillbaka till 1700-talets mitt, och den kan nog vara bra mycket äldre än så. Till och med kung Oscar II brukade förresten inleda kungafamiljens julmiddag med att kalla drottning Sophia för Per Mattsson. Därmed anslås ett jultema för Gastronomisk Kalender, årgång 2002, den 41:a sedan starten. Nils-Arvid Bringéus fortsätter det med en artikel om de från äldre julskildringar välkända "julhögarna", och Kurt Genrup skriver om marsipangrisens öden genom tiderna, medan kalenderns redaktör, Jan-Öjvind Swahn, gör nedslag på vårt julbord och Conny Källvik ger exempel på grötrimmens föregångare, leverrimmen.