Under ledordet ökad flexibilitet har reformer av rättegångsbalken bland annat inneburit en kraftig ökning av antalet fakultativa regler. Samtidigt har unionsrättens krav på effektivt genomslag i allt högre grad blivit en faktor att räkna med i utformningen och tillämpningen av nationell processrätt. EU-domstolen har i sin praxis fäst vikt inte endast vid den processuella regleringens innebörd, utan även vid dess fakultativa eller obligatoriska form. Detta innebär att den unionsrättsliga utvecklingen påverkar och potentiellt även motverkar de intentioner som ligger bakom de svenska rättegångsbalksreformerna. I boken undersöks såväl den svenska som den europeiska utvecklingen med fokus på spänningarna som uppstår mellan dem. Utifrån denna undersökning riktar författaren vissa rekommendationer till såväl lagstiftaren som rättstillämpningen.