Immaterialrättsliga skadestånd ger rättighetshavarna en möjlighet att erhålla ersättning efter ett intrång, och fyller således en central funktion på området. Samtidigt har det visat sig svårt att processa om ersättning, och de svårigheterna påverkar inte endast rättighetshavarna utan även intrångsgörarna och domstolarna.

Att visa den skada som en immateriell rättighet och dess rättighetshavare drabbas av är förenat med ett flertal problem. När ersättningen fastställs ska dessutom en mängd olikartade omständigheter beaktas, och flera av de omständigheterna är inte omedelbart hänförliga till skadan som sådan. Det skapar ett dynamiskt förhållande mellan den idealiserade tanken om skada och intresset av att bestämma en ersättningsnivå.

I boken behandlas flera olika tillvägagångssätt för att fastställa immaterialrättsliga skadestånd, med utgångspunkt i den svenska lagstiftningen och det så kallade sanktionsdirektivet. Därutöver diskuteras och problematiseras den roll som allmänna skadeståndsrättsliga och processrättsliga principer kan komma att få när ersättningen bestäms.