7/5 1974, Nykroppa, Värmland Björkarna i skogsbrynet skimrar ljusgröna under flödet av sol, en flock måsar följer traktorn som kränger som ett fartyg när jag nu sakta kör tvärs över de svarta, mörka vågorna. För varje ny harvning blir jorden allt slätare, allt mer prydligt streckad. Snart sådd, sedan ringvältning. Jag älskar lantlivet! Vill inte längre lösa ekvationer, vill inte längre läsa latin. Jag vill läsa världen. Jag vill ut i allt som är. Inte slösa bort dagarna i en liten skitstad som Filipstad. 24/2 2013, Berlin «Zerstörtes Vielfald» på Deutsches Museum: visar hur det mångkulturella Berlin snabbt likriktades när nazisterna övertog makten. Med ens skulle andra ideal råda. Äntligen skulle det tyska samhället bli verkligen tyskt. Ringdanser, glada sånger i lantlig miljö. I en mängd komprimerade minnesbilder från 1958 till 2022 låter författaren gångna tider återuppstå. Landskapsmystik, brusande storstäder, sökandet efter förhöjda livstillstånd ... Det djupt privata blandas med glimtar av politiska och sociala skeenden. Samtidigt strömmar genom dessa impressionistiska minnesskärvor en underliggande undran, som har att göra med själva upplevelsen av tid. Hur kan en sommardag 1958 plötsligt kännas lika närvarande som nuet? Björn Gustavssons nya bok kan kanske närmast betraktas som ett slags meditation - över såväl livets som tidens mångfaldiga, gåtfulla väsen.