Romanen "Alldeles förträffligt Jennie, sa Poe, metamodernt" är en lekfullt humoristisk utopisk spänningsroman med många bottnar. Öppna alla era associationskanaler för här blir det åka av. Romanen utvecklar bland annat en idé om en möjlig teknisk-socio-ekonomisk utveckling mot hållbarhet utan att för den skull negligera mänskliga värden, relationer och känslor, som humor.

Handlingen utspelar sig i en möjlig, inte alltför avlägsen, framtida värld där vi får följa Poe, Per Olov af Enekrona, på hans kurser i politik och kreativt skrivande i Umeå. Hans nya billigare lägenhet Jennie visar sig vara intelligent och hans bästa stöd i skrivandet av kursinlämningar. Men är hon inte för bra för att vara sann? Visst är det så, hon vet för mycket och Poe tvingas in kämpa för sitt liv i storpolitiken, omgiven av starka kvinnor.

Romanen sticker ut bland annat av följande anledningar:

En stor berättelse presenteras, en modern myt, om en utopisk vision som gestaltas av en vardag där medborgarna, spelarna, har möjlighet att leva ett tryggare och upplevelsemässigt rikare liv än människor någonsin tidigare gjort. De skulle aldrig byta med oss.

Romanen är tänkt att vara en intellektuell utmaning där hållbarhetsutmaningen, filosofi, psykologi, litteraturvetenskap och kunskaper i naturvetenskap och teknik samsas. Den kan vid en första snabb bläddring tyckas trivial men det är den inte. Den som tycker det har missat mycket.

Visionen speglar en filosofisk rimlig, psykologisk trovärdig och tekniskt realistisk utveckling.

Avancerat spelande och artificiell intelligens har fått ett genomslag i samhället men annars rullar det mesta på som idag. Människor och deras vardag ändras långsamt, mänskliga värden och relationer, makt och känslor är fortsatt viktiga.

Humor och hållbarhet är viktiga ingredienser. Typen av humor kan spåras tillbaka till engelska humorister som P.G. Wodehouse, Douglas Adams och Tom Sharpe.