Subjektiviteten är inget i sig. Den uppstår när vi svarar på de sociala mekanismer som tilltalar oss som subjekt. Denna insikt är utgångspunkten för Carin Franzén nedslag i subjektivitetens historia. Författaren pekar på den slående likheten mellan 1600-talets franska salongskultur och vår egen av sociala medier och självframställning präglade offentlighet. De krav på självkontroll som bestämde hovsamhället och den absoluta monarkin liknade i mycket kraven som vår tids senkapitalism och nyliberalism reser på oss som är underkastade den. Men liksom den litterära salongens libertiner i leken, samtalet och förställningen fann vägar att utnyttja sprickorna i maktens anspråk erbjuder även vår epok möjliga motståndsstrategier. I en rad läsningar av författare som Montaigne, Descartes, Madame de La Fayette och Jean de La Fontaine och vår tids Marguerite Duras och Lars Norén kartlägger Carin Franzén subjektivitetens transfigurationer. I själva talandet om oss själva uppdagas möjligheter till motstånd mot de ordningar som söker behärska talet.