Under flera decennier var sysselsättningen högre bland personer med utländsk bakgrund än bland infödda svenskar. Så är inte längre fallet. En förklaring till detta förhållande är att vi tidigare hade en mer uttalad arbetskraftsinvandring, där man började arbeta några dagar efter det att man anlänt till Sverige. Idag är en stor del av invandringen flyktinginvandring och anhöriginvandring, som präglas av en långsam väntan i olika sociala institutioner. Vägen från första dagen i Sverige till ett jobb är mycket längre och blir för stora grupper ingen realitet. Även för utlandsfödda som vistats länge i Sverige är konkurrensen om att få ett arbete mycket hög. Samtidigt går det inte att dra alla utlandsfödda över en kam. Det finns stora variationer mellan olika grupper och betydelsen av utbildning, yrkeskompetens och sociala nätverk bör lyftas fram.

Det pågår idag en relativt omfattande forskning om invandrares möjligheter och villkor på den svenska arbetsmarknaden. En stor del av uppmärksamheten har ägnats faktorer som påverkar chanser och möjligheter hos utlandsfödda personer. Det är inte överraskande att många av intervjuerna i denna forskningsöversikt handlar om innebörder och tolkningar av begreppet diskriminering.