Sverige har halkat efter ekonomiskt i välfärdsligan under de senaste tre decennierna, det visar de flesta jämförelser med konkurrentnationerna. Men landet befinner sig också i en politisk kris - partistaten har uttömt sina resurser, anonyma ämbetsmän blir politiker och misslyckade politiker blir ämbetsmän, parlamentarismen har upphört att fungera och idédebatten ligger för fäfot.

I boken ställer författaren Anders Björnsson en diagnos på den politiska kulturen i Sverige. Han gör det i form av dagbokessäer från det senaste året. De formar sig också till en uppgörelse med den politiska ansvarslöshet som utmärker hans egen generation, den som kom till insikt och medvetande åren kring 1970, när den politiska krisen inleddes. Den ställde villkor för sitt deltagande, så höga att de bara kunde uppfyllas av en moralisk - självutnämnd - elit. Den insåg inte att det är det politiska handlandet som avgör vad som är moraliskt rätt och fel. Frivilligt ställde den sig vid sidan av, blev utan uppdrag av alldeles egen kraft. Den svek därmed sitt medborgerliga ansvar och den har en djup skuld till vår tids förakt för politik och för alla föraktliga politiker.