Denna bok handlar om en helt ny form av språkdidaktiskt arbete med fokus på poesi som ett verktyg för språkutveckling. Att barn skulle tycka att poesi är tråkigt är en myt. Det visar Ingrid Pramling Samuelssons och Niklas Pramlings spännande forskning om yngre barn och deras poesiskapande.

Tidigare studier kring barn och poesi har ofta fokuserat på äldre barn och deras läsning av andras (vuxna språkkonstnärers) poetiska alster. Här får vi i stället en spännande inblick i hur man aktivt kan jobba med förskolebarn och yngre skolbarn och deras eget poesiskapande som ett sätt att göra dem till skickliga språkbrukare. Med hjälp av till exempel metaforer, liknelser, rim och onomatopoetiska ord kan barnen beskriva sådant som deras språk annars inte skulle ha räckt till för.
I boken studeras både de dikter som barnen skapar och det pedagogiska arbetet med att skapa dessa. Här introduceras också "poesins redskap" med vilkas hjälp man kan betrakta och skapa dikter.