Jakten på demokrati i förskolan | 0:e upplagan

Demokrati i förskolan kan vara att rösta om vilken sång man ska få sjunga i samlingen. Då får barnen vara med och bestämma och pedagogerna har fullgjort sina skyldigheter enligt läroplan, skollag och barnkonvention. Eller? Inflytande och delaktighet på barns villkor är något annat än att erbjuda barn en uppsjö av valmöjligheter. Barn ska bli lyssnade på. De ska bli respekterade. Deras initiativ och nyfikenhet ska tas på allvar och i möjligaste mån bejakas. Så är det tänkt och bestämt men så går det inte alltid till, vare sig i förskolor eller i resten av samhället. När barns uppfattningar ignoreras eller körs över beror det sällan på ren illvilja. Snarare handlar det om ett omedvetet förhållningssätt, ett sätt som leder till att man nedvärderar barn. Varje generation har en gemensam historia av hur man som barn blivit behandlade av vuxna. Och varje enskild människa har sina egna erfarenheter av att bli uppfostrad. Vår historia och villkoren i vår nutid påverkar hur vi ser på barn och vad vi tycker är bra för dem. Det är nödvändigt att man som pedagog blir medveten om hur man bemöter barnen i förskolan. Det är en förutsättning för att kunna följa läroplanen och tillförsäkra barnen det inflytande och den delaktighet de har rätt till. I Jakten på demokrati i förskolan intervjuas förskollärare och barnskötare som förändrat sitt förhållningssätt. De berättar vad de betytt för dem som yrkesmänniskor och inte minst för barnens vardag och lärande. I boken berättar också forskare om hur de synliggjort barns kompetens och lust att lära. Detta är Gabriella Ekelunds fjärde bok med barnperspektivet som utgångspunkt.