Att tämja ensamheten : separationsångest i psykoanalysen | 1:a upplagan

Alla människor har erfarenhet av en övergång från det ursprungliga totala beroendet av modern eller andra omvårdande personer till upplevelsen av avskildhet och egen individualitet. Denna övergång är oundvikligen smärtsam och väcker ångest för ensamheten eller, med psykoanalytiskt språkbruk, separations- och objektförlustångest. Ohämmad separationsångest innebär en tragisk rädsla att bli ensam och övergiven. Att tämja ensamheten betyder inte att eliminera ångesten utan att lära sig att möta den och att använda den i livets tjänst.

I bokens första del utgår Quinodoz från sin egen kliniska erfarenhet för att beskriva separationsångestens olika uttrycksformer och sätten att försvara sig mot den. Därefter följer en grundlig genomgång av separationsbegreppet i den psykoanalytiska teorin och en diskussion om analytikerns sätt att tolka separationsångesten när den ger sig till känna i analysen. Slutligen skriver författaren om analysens avslutning och om utvecklingen av vår förmåga att tämja ensamheten.

Författaren introducerar begreppet "bärighet" för att beskriva förändringen hos patienter som har införlivat terapeutens omsorg om dem, så att de går därifrån med en känsla av att "vingarna bär". Att kunna härbärgera den smärtsamma separationsångesten kan bli en kreativ tillgång som kan göra oss förmögna till djupa relationer med andra, präglade av ömsesidig respekt för varandras unika och självständiga existens.