Synen på leken som något av det allvarligaste vi kan ta oss för är inte Winnicott den förste att föra fram. Men han sätter in leken och lekförmågan i ett teoretiskt sammanhang som är starkt fruktbart för vårt tänkande.

Så skriver Johan Cullberg i förordet till denna klassiker inom psykoanalysen. I mellanområdet mellan mor och barn tar barnets lekande form. Det är platsen för barnets symboliserande, för övergångsobjekt och övergångsfenomen. Där hålls frågan om vad som kommer inifrån och vad som kommer utifrån svävande och fantasin befruktar verkligheten. Tillgången till detta potentiella rum blir enligt Winnicott grunden för all skapande verksamhet. Det är också den plats där psykoanalys och psykoterapi äger rum.

Översättningen är bearbetad av Arne Jemstedt, läkare och psykoanalytiker.

Översättning Ingeborg Löfgren.

Boken ingår i serien Natur och Kulturs psykologiklassiker.