Första hälften av Europas 1900-tal dominerades av två katastrofala världskrig. Det första utbröt 1914 och det andra slutade 1945. Däremellan hann Europa skåda en rad nya totalitära stater, kortlivade allianser, finansiella härdsmältor, exempellösa folkmord och brutala inbördeskrig. Det som senare fick heta mellankrigstiden var inget annat än en halvlekspaus.

För att förstå de båda världskrigen och tiden däremellan bör de betraktas tillsammans, inte var för sig. Man kan inte förstå skottet som Adolf Hitler dödade sig själv med 1945 utan att gå tillbaka det skott som Gavrilo Princip avfyrade 1914. Epoken bildar ett slags modernt trettioårigt krig inte utan likheter med det trettioåriga krig som utspelades på samma område fyra hundra år tidigare.

Här skildrar professor Klas-Göran Karlsson denna tid, då Europa nådde sin absoluta nollpunkt, samt vilka lärdomar vi kan dra för att inte hamna där igen.