Våra föreställningar om människor med psykisk ohälsa har förändrats mycket under de senaste decennierna. Mycket förenklat kan man säga att man gått från att tala om personer med psykisk sjukdom till att tala om personer med psykiska problem i termer av funktionshindrade. Det är dock inte bara våra attityder som ändrat karaktär utan också det sociala stödsystemet och dess olika insatser för den här gruppen.

Psykiatrireformen 1995 hade som utgångspunkt att personer med psykiskt funktionshinder skulle ha rätt till ett liv som alla andra, dvs. kunna bo i vanliga bostäder, ha arbete och sysselsättning och en meningsfull fritid. En viktig förutsättning för detta var att kommunerna skulle bygga ut sina stödformer och att sjukvården mer renodlat skulle ägna sig åt vård och behandling.

I den här boken undersöks hur reformens målsättningar har förverkligats på lokal nivå, särskilt inom socialt stöd och rehabilitering. Författarna visar också hur olika behoven hos personer med psykiskt funktionshinder bedöms i kommunerna. Boken lyfter också fram olika teoretiska perspektiv på psykiska funktionshinder och argumenterar för betydelsen av ett socialt synsätt.