Traditionell läkarutbildning är främst inriktad pÃ¥ medicinsk vetenskap och pÃ¥ de tekniska sidorna av sjukdomen, inte pÃ¥ den sjuka människan. MÃ¥nga nyutbildade läkare stÃ¥r handfallna inför det mänskliga lidande som möter dem när de börjar arbeta praktiskt. GÃ¥r det inte att skapa bättre former för möten mellan teori och praktik?Problemet hänger samman med vÃ¥r traditionella föreställning om utbildning. Vi föreställer oss att man först skall tillägna sig bokliga kunskaper och därefter i det praktiska arbetet söka tillämpa teorin. Praktiken ses som tillämpad teori och därmed som underordnad teorins omrÃ¥de. Är det möjligt att lägga grunden för en kunskapsutveckling som bättre förmÃ¥r balansera de olika kunskapsformerna mot varandra? Det är det denna studie handlar om.Boken vänder sig till redan yrkesverksamma läkare men även till läkare under utbildning och till övriga inom vÃ¥rden – till alla där mötet med andra människor är centralt.