Som nyutexaminerad lärare i grundskolans tidigare år ställer man sig många frågor, inte minst om hur läs- och skrivundervisningen ska utformas. Lärarutbildningens teoretiska resonemang, praktikens många tillämpningar samt metodikens lockande trender kan ofta vara svåra att förhålla sig till. Resultatet riskerar att bli ett okritiskt förhållningssätt där den egna skoltidens klassrumsaktiviteter blir rättesnöre. I den här boken får vi följa författarens läs- och skrivundervisning så som den tagit sig uttryck under tre decenniers lärargärning. Starten i denna livsberättelse är 1970-talets starkt metodinriktade praxis. Genom mötet med bland annat nya läroplaner, ramväxande teorier och tongivande trender under 1980- och 1990-talen sker omvälvande förändringar, där undervisningsinnehåll och en mer elevaktiv undervisning hamnar i fokus. Studien grundas på dokumenterat underlag från undervisning i grundskolans tidigare år (årskurs 1-5). I författarens analyser ser vi hur lärarens läs- och skrivundervisning förändras beträffande innehåll, arbetsformer samt elev- och lärarroller men också hur hennes didaktiska reflektionsförmåga över undervisningen skärps. Boken riktar sig främst till studenter på grundlärarprogrammet (låg- och mellanstadiet) samt till verksamma lärare.