Öknens hämnd | 1:a upplagan

Kvinnan var lång och smärt och klädd i svart men med en ljus slöja. Hon dolde hela sin kropp utom ögon, händer och fötter. Slöjan var virad runt panna och ansikte med en smal öppning för ögonen. Vem var hon? Han insåg att den här kvinnan, i det här heta ökentältet någonstans i Saharas inre, faktiskt visste att han hade Europas viktigaste uppdrag just nu. Egentligen var väl alltihop Vladimir Putins fel, orkade han tänka i ett kort ögonblick av klarhet. Hade det inte varit för Putin hade han nog inte suttit i ett outhärdligt hett ökentält, fången hos en vettlös terrorist. Det kändes som om Rysslands djävulska krig i Ukraina var roten till allt ont just nu. Ryssland var världens största land. Varför kunde inte Putin nöja sig med det? Människor dödades, människor torterades, människor våldtogs, människor blev hemlösa, människor svalt, människor flydde. De flydde till EU. Ett EU som ville stoppa kriget men inte orkade. Ett EU som ville sluta köpa gas och olja från Ryssland men inte orkade. Europa åtrådde freden. Men begäret efter energi var starkare. Hur kunde EU bli fritt från rysk gas? Svaret var värt tusentals miljarder euro. Och Jonas Fors var utsedd att leverera det. Han hade fått EUs uppdrag som särskild energiförhandlare. — Beslutet är inte Europas. Det är världens. Det handlar om mänskligheten. Som om uppdraget inte redan tyngde ner honom tillräckligt. — Det handlar om henne. Kvinnan pekade på flickan. — Vi kan inte lämna avgörandet till korrupta EU-politiker och karriärdrivna byråkrater. Det är därför du är här. Svetten rann. Jonas skälvde. Han huttrade som av kyla, men hettan var minst fyrtio grader. — Du ska se till att Europa säger ja till solenergi.