Vad kan vi i Sverige lära av England när det gäller landskapsförvaltning? England ligger långt före Sverige när det gäller att genomföra idéerna i den europeiska landskapskonventionen som Sverige nu har anslutit sig till. Formas nya bok visar hur landskapen kan förvaltas så att deras värden kommer till nytta för många intressen. – Landskap med särskilda skydd i England är intressanta för att man har kunnat utveckla samverkan och innovativa lösningar som är specifika för varje område, och för att boende och näringsidkare deltar. Exemplen från England kan inspirera alla som kommer i kontakt med landskapsfrågor, och bokens många foton kan delvis tala för sig själva, säger Ingrid Sarlöv Herlin, professor i landskapsplanering på SLU och författare till boken. Landskap med helhetssyn Landskapet ger oss många tjänster och nyttor och är en viktig resurs för hälsa och välbefinnande. I dag står landskapet inför stora utmaningar, som klimatförändringar och ökad urbanisering. Boken tar fasta på de tankar och idéer i landskapskonventionen som säger att landskapet måste ses som en helhet som formas i samverkan mellan natur och kultur. – Landskapskonventionen är den första internationella överenskommelse som särskilt lyfter fram landskapet som en resurs för mångsidig användning och en förutsättning för hållbar utveckling, och hur man genom landskapskarakterisering bättre kan förstå och beskriva landskap, säger Ingrid Sarlöv Herlin. – Att ta sig an landskapet med ett mångbrukstänkande handlar om att samtidigt ta tillvara alla landskapets många olika värden och funktioner: rekreation, produktion, miljö, natur- och kulturvärden, ekonomiska, sociala, historiska och estetiska värden. För att uppnå dessa olika mål måste användningen av landskapet samordnas. Det här ställer krav på samarbete mellan myndigheter, organisationer och intressegrupper vid skötsel, planering och förvaltning av landskapet. Hur vi tänker kring landskapsförvaltning när det gäller frågor om klimatförändringar och förnybar energi diskuteras i ett särskilt kapitel. Slutkapitlet handlar om vad vi kan lära oss i Sverige av exemplen från England, och hur vi också i Sverige har börjat arbeta med större helhetssyn och mer brukarmedverkan. Författaren Ingrid Sarlöv Herlin har vistats många år vid engelska universitet och har länge varit engagerad i den europeiska landskapskonventionen.