Under en föreläsning i Malmö 2014 ställde ekonomen Guy Standing en enkel fråga till publiken: Hur många här förväntar sig att få fast arbete i framtiden? Ett tiotal personer – av en publik på fyrahundra – räckte upp handen. Det var, får man säga, ett talande svar och en bekräftelse på Standings tes om människors förändrade arbetsvillkor och reducerade förväntningar. Och svaret kunde sannolikt ha blivit detsamma med en annan publik, på en annan ort, i ett annat land: prekariatet, den allt större grupp som lever i ständig ekonomisk osäkerhet under korttidsanställningarnas låga himmel, finns överallt. Prekariatet är ett globalt fenomen.

I "En färdplan för prekariatet" lägger Standing – med det klassiska engelska maktdelningsdokumentet "Magna Carta" från 1215 som en sorts fri förebild – fram 29 politiska förslag som skulle förbättra prekariatets situation globalt och lokalt. Somliga av förslagen har en övergripande – och systemkritisk – karaktär, som det om att inrätta en universell basinkomst (medborgarlön), medan andra är mer vardagspragmatiska. Standing diskuterar förslagen utförligt – deras förutsättningar, konsekvenser, komplikationer – och kastar därigenom ett välbehövligt och uppfordrande ljus över de konkreta politiska möjligheter som prekariatet till buds.

Boken, påpekar Standing i sitt förord, är skriven i vrede ”över de centrala beslutsfattarnas och mainstreammedias brist på empati för prekariatet”.

"Det är en befrielse att läsa En färdplan för prekariatet. [...] Det är något så ovanligt som ett radikalt politiskt program för en ny vänster. En godisbit för alla som saknar konkreta alternativ till dagens konsensus kring den politiska mitten." /Mattias Hagberg i GP