Knuffandets politik : om libertariansk paternalism | 0:e upplagan

Paternalism förknippas med förmynderi och har alltid varit en måltavla för liberaler. Vuxna personer vet som regel sitt eget bästa, heter det. Men våra val är i högre grad än vi tror styrda av det som psykologerna kallar System 1, som arbetar snabbt och intuitivt, och inte av det långsammare men reflekterande och kalkylerande System 2. Vi kan inte ta för givet att människor väljer det som är för deras eget bästa. De kan vara kortsynta och impulsiva, fästa överdriven vikt vid kortsiktiga intressen och så vidare.  I föreliggande bok argumenterar Cass R. Sunstein för en paternalism i form av en ”valarkitektur” i sammanhang där människor är särskilt benägna att begå misstag. Avsikten är att leda våra val i en viss riktning utan att avskaffa valfriheten, såsom förbud gör.  Ett enkelt exempel på en sådan valarkitektur är hur olika slags – mer eller mindre sunda – maträtter exponeras i en cafeteria. Kunskapen om de psykologiska mekanismer som gör att människor träffar dåliga val kan även användas för att utforma ”knuffar” som får dem att välja annorlunda. Om människor blir friskare och lever längre genom sådana knuffar, finns det starka moraliska skäl för myndigheterna att använda sig av dem. Det är vad Sunstein kallar libertariansk paternalism.  Cass R. Sunstein är jurist och professor vid Harvard där han leder ett program om beteendeekonomi och offentlig politik. ”Paternalism” förknippas med förmynderi och har alltid varit en skottavla för liberaler. John Stuart Mill hävdade att det enda som kan legitimera en begränsning av personers frihet är att förhindra skada för andra, inte att förhindra skada för en själv: över sig själv, sina egen kropp och själ är individen suverän. Mill antog att vuxna personer som regel vet sitt eget bästa. Sunstein mobiliserar de senaste decenniernas omfattande psykologiska och beteendeekonomiska forskning om hur människor tänker och beter sig, och i synnerhet om riskerna för allvarliga misstag i ovanliga eller obekanta situationer. Mer än vi tror, och Mill trodde, är vi styrda av det psykologerna kallar ”system 1”, som arbetar snabbt och intuitivt, och inte av det långsammare men reflekterande och kalkylerande ”system 2”. Insikten om mänskliga misstag och skevheter i vårt tänkande gör att vi inte kan ta för givet att människor väljer det som är till deras bästa, eller snarare: vi förstår nu bättre varför de väljer det som rentav är skadligt för deras välfärd. Människor kan vara kortsynta och impulsiva, fästa överdriven vikt vid kortsiktiga intressen, de är offer ”framing”, hur något presenteras, de prokrastinerar, är överoptimistiska, viljesvaga osv. Sunstein hävdar nu att i sammanhang där människor är särskilt benägna att begå misstag kan paternalistiska ingripanden i form av ”valarkitektur” förbättra deras tillvaro. Med ”valarkitektur” menar han olika sätt att leda våra val i en viss riktning utan att avskaffa valfriheten. Ett enkelt exempel på ”valarkitektur” är hur olika slags, mer eller mindre sunda, maträtter exponeras i en kafeteria. Ett annat är default-regler som styr vad som händer om man inte gör något, t ex automatisk inskrivning i en pensionsförsäkring. Det betyder att använda kunskapen om de psykologiska mekanismer som förklarar att människor väljer dåligt för att utforma ”knuffar” som får dem att undgå dåliga val. Om människor kan blir friskare och leva längre genom sådana icke frihetsbegränsande knuffar finns det starka moraliska skäl för myndigheterna att använda sig av dem.

Cass R. Sunstein är jurist och professor vid Harvard och leder där ett program om beteendeekonomi och offentlig politik. Hans författarskap omfattar rätts- och demokratiteori, riskanalys, offentlighetsteori, beteendeekonomi och statlig regleringspolitik. Sunstein arbetade en tid under president Barack Obama som ansvarig för Vita husets Office of Information and Regulatory Affairs.