Sedan slutet av 90-talet har antalet unga brottsoffer ökat och hamnat allt mer i fokus. Hur mår de? Vilken typ av stöd behöver de? Vilka konsekvenser kan det få att som ung utsättas för ett brott om man inte får möjlighet att bearbeta det som hänt?

Socionomen Ann Hellströmer startade 1999 landets första Stödcentrum för unga brottsoffer då hon genom sitt arbete kommit till insikt om att många unga människor lämnades ensamma med sin rädsla, sitt hat och sin frustration. Ann fick den 1 april 2006 uppdraget av länspolismästaren i Stockholms län, Carin Götblad, att starta Stödcentrum över hela Stockholms län.

I den här boken berättar hon om sina erfarenheter och om sitt sätt att arbeta. Hon beskriver också en värld där de unga tvingas bära flera, stora och komplicerade samhällsproblem på sina axlar. Det är en diskussion som måste hållas levande, inte minst då antalet polisanmälda våldsbrott ökar, samtidigt som allt fler unga uppger att de varken vågar anmäla att de utsatts för brott eller vittna om när andra utsätts.