Är sydstatsgeneralen Robert E. Lee en hjälte trots att han som överbefälhavare ansvarade för hundratusentals nordstatares död, med syfte att bevara slaveriet och att dela USA? Hur förhåller vi oss till Zarah Leanders artisteri med tanke på hennes aktiva roll i Nazityskland? Kan vi lyssna på Richard Wagner trots hans aggressiva antisemitism, och nazisternas bruk av hans arv? Är Heidenstam verkligen en "nationalförfattare"? Är Eva Perón i Argentina bara ett helgon? Hur förhåller man sig till Mannerheims roll som "slaktare" under finska inbördeskriget? Sådana frågor ställs många museeer inför. Museer är inte bara minnesinstitutioner, de är också glömskeinstitutioner. Stefan Bohman tillsammans med Ana Luiza Rocha do Valle vid universitetet i São Paulo kartlägger i denna bok hur museer handskas med kanoniserade personer, men med skelett i garderoben. Vilka historier väljer man att berätta? Vilka perspektiv anlägger museerna? Vilka har makten att bestämma hur personerna ska tolkas? Hur vi förhåller oss till skelett i garderoben är både ett fascinerande och viktigt ämne.Stefan Bohamn, tidigare chef för bl.a. Musikmuseet och Strindbergsmuseet och aktiv i internationella museiorganisationer, dessutom författare till en rad böcker, är redaktör och huvudförfattare till boken. Medskribent är den brasilianska museiintendenten och forskaren Ana Luiza Rocha do Valle.