De praktiska ungdomsskolorna utgjorde det första statligt finansierade och reglerade systemet för yrkesutbildning i Sverige. Detta system av olika skolformer och utbildningar som tillskapades 1918 hämtade i stor utsträckning sina pedagogiska utgångspunkter från arbetet. Fram till 1971 då yrkesutbildningen istället inordnades i gymnasieskolan skedde dock en succesiv förskjutning i det pedagogiska tänkandet. Efter hand blev skolan, snarare än arbetet den tankefigur som dominerade i den yrkespedagogiska diskursen. I avhandlingen undersöks denna utveckling genom att följa omförhandlingen av innehållet i tre, för den praktiska ungdomsskolan specifika praktiker: ”prövotiden”, ”produktionen” och ”flitpengen”. Dessa tre pedagogiska praktiker hade alla sina rötter i arbetet. Ingen av dem följde med in i gymnasieskolan.