Öster om Soluppgången | 0:e upplagan

Hade ingen lärt oss att jorden var rund som ett klot skulle vi nog fortfarande trott att den var platt. Särskilt om man inte hade samma möjligheter som idag att resa vitt och brett med flyg eller andra moderna transportsätt. Tänk dig gärna in i den situationen innan du börjar läsa denna bok. Försök förstå att man på de tre kontinenterna trodde att världen hade en kant någonstans i fjärran – en kant man kunde ramla ner i eller dras ned med skepp och allt om man kom för nära. Ner i ett bottenlöst tomrum. För inte kunde det väl finnas en botten – eller kunde den bestå av underjordisk glöd och vara befolkad av demonerna? Ingen i huvudstaden visste! Det fanns dock många teorier som byggde på gamla sägner och Gudaberättelser. Den allmänna tron var att det ändå fanns en barriär som omgärdade jordskivan – eller åtminstone ett enormt grund. Annars skulle allt vatten i haven runnit ut för längesedan. Var det kanske som vissa sa – att nytt vatten hela tiden bildades i underjorden – långt under havsytan? Människorna i denna värld var – precis som vi – nyfikna och vetgiriga. Nu hade man dock haft fullt upp med de krig som utkämpats mellan kontinenterna så länge en levande människa kunde minnas. Tider förändras dock och en vacker dag annonserades det från Majestätet att kriget var vunnet.