Bara jag som ser | 0:e upplagan

Det är bara åtta månader sedan pappa dog och Amanda undrar om det någonsin ska sluta göra ont. Ingenting blir bättre av att mamma har bestämt att de ska flytta från Malmö till Olofström. Även om en liten del av henne tycker att det är skönt att komma bort från kompisarna och slippa tänka på det där hemska som de gjorde innan sommarlovet.

I den nya klassen lär hon känna Elena som flytt från kriget i Ukraina och Oliver som spelar fotboll bara för att hans pappa vill det. Amanda är livrädd att hennes nya vänner ska få reda på vad hon gjorde på sin gamla skola. Men det dröjer inte länge innan hon får annat att tänka på. Vem är den otäcka personen som smyger runt nere vid sjön? Och vem är flickan som dyker upp överallt där Amanda är?

När Amanda får reda på att skolan är byggd på en kyrkogård från pestens tid förstår hon att något är fel. Fruktansvärt fel. Och det värsta är att någon verkar vara ute efter henne.

Bara jag som ser är en hisnande spökhistoria om vänskap, sorg, att passa in och att våga säga ifrån.