Avsked på grått papper | 0:e upplagan

Avsked på grått papper Valborgsfirandet i den lilla byn Djursvik vid Kalmarsund har just tagit sin början, flammorna stiger upp ur bålet och kommunalrådet är mitt inne i sitt tal till våren. Då händer det oväntade och skräckinjagande. I denna fjärde bok av Måns Ripa utspelas handlingen åter i Kalmar och Torsås kommun. En brottsligt belastad utlandssvensk återvänder till hembygden, ond bråd död drar fram över Södra Möre och polisledningen i Kalmar har stora svårigheter att få till ett sammanhang i händelserna. En grupp inflytelserika Kalmarbor känner sig hotade och konspirerar för att bevara sin sociala ställning och sina förmögenheter. Liksom i tidigare Ripa-böcker spelar den radikalt sinnade biblioteksassistenten Vendela Karlsson en viktig roll bakom kulisserna, och denna gång i visst samarbete med den mera samhällsbevarande polisinspektören Fredrik Hägg. Om Måns Ripas föregående bok ”Varggropen” skrev Bengt Källén i BTJ bl.a. följande. "… klart underhållande och spännande med trovärdiga skildringar av de inblandade personerna. Språket är vårdat, karikatyrerna av kommunpolitikerna roliga, kanske till och med tänkbara. Jag tycker nog att detta är den bästa av de tre böckerna i trilogin." Rolf Ljung i Östran var mera kritisk: ”---Författaren gasar på och när något hinder, i form av en bångstyrig verklighet, dyker upp är det bara att blunda och hoppas att det ska gå bra. I ”Varggropen” blommar överdrifterna och fantasifullheten mer än någonsin. ---” I Sydsvenskan skrev John-Henri Holmberg om samma bok: "… en småtrevlig roman, thriller snarare än deckare, rövarhistoria snarare än thriller. --- Komplikationerna är otaliga och Varggropen avviker från den klassiska skrönans fryntlighet genom att väja varken för blodiga mord eller brutala uppgörelser. Men det går inte att missta sig på berättarglädjen i den, småspännande är det, och bitvis originellt, samtidigt som det finns humor och satir i skildringarna av lokalpolitikernas absurda förhoppningar och självgoda enfald. Varggropen är med andra ord en inte oäven svensk kriminalroman ...”