I Om religionens och filosofins historia i Tyskland, som ursprungligen skrevs 1834 för en fransk publik, skisserar Heinrich Heine den tyska idéhistorien från medeltiden och fram till författarens egen samtid. Vid sidan av oförglömliga skildringar av Luther, Kant, Goethe, Hegel och en rad andra storheter innehåller skriften en svidande uppgörelse med kristendomen och deismen. Flera årtionden före Nietzsche konstateras här att Gud är död och att vi befinner oss i ett slags postreligiöst tillstånd. Denna andliga omvälvning jämförs sedan med 1789 års franska revolution på gott och ont, och med stolthet och förfäran förutspår Heine att Tysklands stundande politiska omvälvning kommer att bli långt mer radikal, våldsam och världsomspännande än fransmännens.

I boken ingår också ett utdrag ur Heines självbiografiska skrift Bekännelser från 1854 där författaren bland annat berättar om sin senare inställning till huvudtexten.