"Above all, learning an instrument must be fun" Nu har det äntligen kommit en bok på svenska för alla blivande och redan verksamma sång- och instrumentalpedagoger. I musikundervisningen måste finnas ett spelrum eller en balans mellan olika sidor: planering och spontanitet, krav och frihet, gammalt och nytt, lätt och svårt, spel med och utan noter Robert Schenck lägger i SPELRUM tonvikten på kreativa undervisningsformer och betonar projekt, gehörsspel, eget skapande och musikglädje. Boken är tänkt både för studerande och för redan aktiva musiklärare som önskar få nya idéer för sin undervisning eller perspektiv på sitt arbete. Men den är även relevant för musiker, för föräldrar till musicerande barn och för den som allmänt intresserar sig för pedagogiska frågor. Robert Schenck som är lektor i tvärflöjt, metodik och kammarmusik vid Musikhögskolan i Göteborg, har länge arbetat med att lära studenter att bli lärare. Behovet av ett samlat undervisningsmaterial har blivit allt mer kännbart, och det är en erfarenhet som han delar med de flesta som undervisar i metodik på musikhögskolorna i landet. Samma år som boken gavs ut erhöll Robert Schenck Musikaliska Akademiens Göran Lagerwallpris, ett pris som tilldelas lärare inom den högre utbildningen för betydelsefulla pedagogiska insatser. I prismotiveringen står bland annat: "Med sin nyligen utgivna bok SPELRUM har han givit svenska sång- och instrumentalpedagoger nya och inspirerande utgångspunkter på vägen mot väsentlig musikpedagogisk förnyelse." Robert Schencks egen inställning till ämnet kan sammanfattas med rubriken på en artikel som han skrev för en engelsk tidskrift: "Above all, learning an instrument must be fun." Mycket av det Robert Schenck skriver om handlar om lust och lek - men förenat med ett allvar som ger den utveckling som krävs i undervisningen. Robert Schencks bok är en utmärkt belysning av den pedagogiska vardagen i vårt 21:a århundrade med alla möjligheter och options som står oss till buds. Jag gläds över att det finns en sådan här bok att sätta i händerna på den som brinner av en musikalisk iver att möta, befästa och utveckla eleverna; att upplevelse, beskrivning, återberättandet, imitationen, det egna uppspelet och analysen får komma i rätt ordningsföljd; och att Robert Schenck erbjuder eleven subjektsposition lika mycket som läraren. (Svante Widén, Mitt i musiken, SR.) Jag är övertygad om att Robert Schencks bok kommer att vara inspirationskälla till många musikpedagogiska diskussioner bland verksamma musiklärare. Den har också sin självklara plats på studenternas lista över kurslitteratur. (Marie Wall Almquist, Fotnoten.) Det är med glädje man mottar Robert Schencks ambitiösa arbete, och om man är öppen och närvarande, kan man verkligen hitta guldkorn i denna bok. (Evabritt Tilling, MR-Aktuellt.)