Arvegods | 0:e upplagan

Friherren stegade fram och sträckte fram handen som för ett handslag. Den andre mannen fällde snabbt ihop sitt paraply och visade därmed sitt ansikte. Det var inte den man friherren kommit för att möta. Den här mannens ansikte var slaviskt, med smala, grymma och något snedställda ögon. Friherren mötte ögonen hos den okände mannen med de höga kindbenen. Denne fällde raskt ihop paraplyet och stack det sedan med paraplysidan i friherrens utsträckta hand. Kryckan hade han ett fast tag om. Friherren hade instinktivt tagit emot det. Han mer anade än kände nålsticket. Knäna vek sig och allt blev mörkt.<br>

Två män steg ur bilen och drog in honom i baksätet. Sedan satte de sig i bilen på var sin sida om friherren och for iväg. Klockan hade hunnit bli sex minuter över tolv den första augusti.<br><br>

Lars Johansson Ahlqvist debuterar med romanen Arvegods. Med ett snärtigt språk, ett generöst och vältecknat persongalleri och med en insiktsfull analys av vår samtid tar han sig an romanformen med ett mycket spännande resultat.