Sedan en tid tillbaka har det politiska livet på många håll fått en alltmer konsensusbetonad prägel. Denna tendens beskrivs ofta i positiva ordalag som en utveckling från ”förlegade” konfliktmönster mot ett ”postpolitiskt” tillstånd av samförstånd och expertstyre.

I skarp kontrast till de röster som hyllar denna förändring som ett framsteg för demokratin, varnar Chantal Mouffe istället för de allvarliga risker som den för med sig. I takt med att spektrumet av legitima politiska alternativ blir allt snävare, uppstår också farliga motreaktioner. Samförståndet mellan de etablerade partierna öppnar för populistiska och främlingsfientliga rörelser som vänder ryggen åt demokratins grundläggande värden. För att hindra en sådan utveckling gäller det att överge den postpolitiska inriktningen på konsensuslösningar och inse att konflikter mellan legitima politiska motståndare utgör demokratins själva livsnerv.