Att förebygga identitetsstölder : om id-kort, pass och e-legitimationer samt om public key teknologi, biometri, DNA-profiler och | 0:e upplagan

Det blir allt vanligare med identitetsstölder. Dessa leder till stora lidanden för människor ur alla samhällskategorier. I denna skrift ges förslag på hur man kan motverka denna utveckling. Vem som ytterst bör och kan ta ansvar för att vitsorda en människas identitet behandlas och likaså hur man kan förhindra att en person i ond tro uppträder under mer än en identitet. Utifrån ett enkelt exempel från scoutrörelsen förklaras matematiken bakom e-legitimationer och den teknik som numera finns för att säkra att id-kort, pass och andra fysiska dokument är äkta. Parametrar för identifiering förklaras och kvalitetskrav för e-legitimationer redovisas. Tillika förmedlas kunskap om biometri och DNA-profiler samt introduceras begreppet en anspråkslös biografi. Matematiken bakom e-legitimationer förutsätter kunskap i kryptologi. Det politiska spelet om vem som bör ha tillgång till avancerade krypton behandlas. Företeelser och begrepp som pass, id-kort, visa, uppehållstillstånd och uppehållsrätt analyseras och så även vem som är en EU-medborgare och vad som är ett reseområde respektive ett viseringsområde. För den oinvigde bekantgörs databaserna Schengen Information System (SIS), Visa Information System (VIS) och Eurodac. Även företeelser som internetbanker, kontokort och transaktionskonton granskas. I många länder finns vare sig folkbokföring, personnummer eller namnlagstiftning. Trots det kan man identifiera sig. Ofta använder man sig av s.k. primär respektive sekundär identifiering. Metoden beskrivs. Den nya indiska nationella identitetsdatabasen presenteras och information ges om arbetet i USA med att få körkort att fungera som riktiga id-handlingar. För att förstå vem som är en EU-medborgare och därmed innehavare av ett EU-pass, krävs kunskap i EU-rätt. För att inte tynga skriften med perifer, om dock väsentlig information, avhandlas frågor om EU-rätten i skriftens appendix. Här förklaras också begrepp som British Isles och British Islands och beskrivs hur Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz utan att vara inom EU-rättens räckvidd, ändå kan vara underställda delar av denna rätt.