Lönearbete och kapital & Lön, pris och profit | 2:a upplagan

Förord Denna utgåva innehåller två texter av Karl Marx, Lönearbete och kapital och Lön, pris och profit. Dessa texter brukar oftast utges i form av separata häften, men kan lika gärna utges i en och samma bok, eftersom Marx tänkande bildar en kontinuitet. I Lönearbete och kapital, som bygger på en serie föredrag som Marx höll i den tyska arbetarföreningen i Bryssel 1847, har Marx visserligen ännu inte fullkomnat sin ekonomiska analys och begreppsapparat. Det är därför som Friedrich Engels i utgåvan från 1891 genomförde vissa korrigeringar av begreppsapparaten för att bringa den mer i överensstämmelse med den mogne Marx ekonomiska teorier. De huvudfrågor som behandlas i denna text är fenomen och begrepp som arbete, arbetskraft och hur arbetskraften fungerar som vara. Arbetsvärdesteorin, som skiljer på arbete och arbetskraft, introduceras. Marx definierar begreppet vara och diskuterar hur tillgång och efterfråga kan påverka vissa varors prissättning. Marx avrundar sin text genom att visa att kapitalets enda syfte – och därmed kapitalisternas – är att förmera sig självt, vilket i sin förlängning leder till en proletarisering och ständigt återkommande kriser, i grund och botten olösliga inom systemet. Lönearbete och kapital kan betraktas som en förstudie till Kapitalet, hållen i en enkel och lättfattlig form. Det är ingen tillfällighet att skriften har översatts till många språk och fått stor spridning. Lön, pris och profit bygger på en serie föredrag som Karl Marx höll inför Workingmen´s International Association 1865, det vill säga året före publiceringen av Kapitalet. Skriften gavs ut av hans dotter Eleanor Marx Aveling 1898. Lön, pris och profit är framför allt en polemik riktad mot John Weston. Denne hade nämligen hävdat att en allmän höjning av arbetarnas löner alltid skulle ätas upp av prisstegringar och att fackföreningar, som bedrev lönekamp, därför till och med var skadliga. Detta argument används – märk väl! – än idag från borgerligt håll. I sin polemik visar Marx att kapitalisterna inte kan höja eller sänka priserna efter sitt eget gottfinnande utan att varorna säljs utifrån deras naturliga värde, som beror på det däri nedlagda arbetet och som dessutom är samhälleligt betingat. Mervärdet uppkommer genom att arbetarens lön endast motsvarar en del av arbetsdagen, den så kallade nödvändiga arbetstiden – resten är merarbetstid, som utgör grunden för profiten. Profiten och lönerna står i ett bestämt förhållande till varandra: Ju större löneandel, desto lägre profitandel och omvänt. Marx påvisar att arbetarna, trots att de är utlämnade åt varuprisernas svängningar och de cykliska kriserna, ändå kan och bör bedriva lönekamp. Kapitalisterna strävar nämligen alltid efter att hålla nere löneandelen. Marx skriver: ”Om de fegt gåve efter i sin dagliga konflikt med kapitalet, så skulle de sätta sig ur stånd att sätta igång en rörelse av större mått.” Samtidigt måste arbetarna och fackföreningarna vara medvetna om att det inte räcker med att bedriva lönekamp inom det kapitalistiska systemets ram: ”I stället för den konservativa parollen: ’En skäl arbetslön för en skälig arbetsdag’ borde de skriva på sin fana den revolutionära parollen: ’Lönesystemets avskaffande’. Målet för fackföreningarna, enligt Marx, måste vara att använda sina organiserade krafter för att befria arbetarklassen och slutgiltigt avskaffa löneslaveriet och kapitalismen. Oktoberförlagets redaktionskommitté