"Livet jag levde då, det är inte för någon. Det är som ett stort jävla nedsläckt hotell som någon har lagt en gigantisk presenning över. Vilket rum eller vilken korridor du än kommer till så är allt bara mörker, mörker, mörker, och du ska försöka hitta ut därifrån. Hela tiden drömmer du om dom där millarna som ska göra dig 'klar'."

I november 2013 sitter Sebbe Stakset i Slakthusområdet i Stockholm med fotboja och blickar tillbaka på sitt liv. Han avtjänar sitt tredje straff på sju år, tredje gången gillt. Inget mer. Det får räcka nu.

I sin självbiografi berättar han om uppväxten i Stockholmsförorten Bagarmossen, där mobbarnas sparkar och slag är vardag och där en oförstående vuxenvärld bara tittar på. Han lockas in i kriminalitetens förlovade land, det blir en revansch, mot mobbarna, mot alla de som aldrig trott på
honom. Men kriminaliteten har en baksida, ett mörker, stress och droger. Fängelsestraffen avlöser varandra redan i unga år och den kriminella identiteten cementeras.

Men där finns också något annat, kreativitetens kraft. Sebbe är med och startar hiphopgruppen Kartellen, som slår ner som en bomb i musik-Sverige. Hyllade låtar, album och pjäser följer. Men det är en lång resa. Som han beskriver det själv: "Jag är bara tjugoåtta år gammal men det känns ibland som jag redan har levt flera liv."