En dåres försvarstal, som Strindberg författade på franska 1887-88 när äktenskapet med Siri von Essen råkat in i en svår kris, är en av de stora kärleksromanerna i svensk litteratur. Den är på en och samma gång en hänsynslös och hatisk uppgörelse med hustrun och en avancerad naturalistisk, psykologisk roman, som har släktskap med klassisk fransk romankonst. Romanen, som vållade skandal i Sverige trots att Strindberg aldrig gav ut den på svenska, har blivit mycket olika bedömd. Den har utnämnts till "den hemskaste bok som Strindberg och följaktligen någon svensk författare någonsin skrivit" men också till "en av de märkvärdigaste romanerna i den nyare europeiska litteraturen". Romanen framträder i volymen dels i Strindbergs ursprungliga franska text enligt originalmanuskriptet som återfanns 1973 i Oslo, dels i Hans Levanders översättning till svenska från 1976. I kommentaren redogörs utförligt för den biografiska bakgrunden och tillkomsten samt omständigheterna kring de olika upplagor som utgavs under Strindbergs livstid; särskild uppmärksamhet ägnas de svenska piratupplagor som Strindberg protesterade mot och det tryckfrihetsmål som den första tyska upplagan föranledde i Berlin 1893.