Det traditionella sättet att skriva Sveriges, Danmarks, Norges eller Finlands förhistoria var för sig har inneburit en begränsning av möjligheten att förmedla en samlad bild av den forntida kulturutvecklingen i Norden. Mot bakgrund av 1990-talets arkeologiska forskningsresultat blir detta synsätt allt mer ifrågasatt. Det är dags att presentera en bild av Nordens arkeologi utan att moderna nationsgränser eller föråldrade kulturbegrepp får skapa konstlade ramar.

I Arkeologi i Norden visar Göran Burenhult hur moderna arkeologer med hjälp av ny tvärvetenskaplig metodik kan dokumentera, analysera och tolka förhistoriska samhällsförhållanden. Förfinade C14-dateringsmetoder, DNA-analyser, arkeoosteologiska aktivitetsstudier på skelettmaterial och dietrekonstruktioner är bara några exempel på de metoder som revolutionerat arkeologernas möjligheter att i detalj kunna rekonstruera våra förfäders livsvillkor, näringsfång, hälsotillstånd och släktskapsförhållanden. IT-tekniken har skapat nya möjligheter för arkeologen att analysera, tolka och presentera forskningsresultaten.

Arkeologernas uppfattning om forntidens människor och deras relationer har i grunden förändrats det senaste decenniet. Människan individen ställs i centrum på ett tydligare sätt.

I denna nya grundbok i arkeologi, som täcker tiden från den senaste istiden till vikingatidens slut, grupperas vår förhistoria inte längre in i olika kulturer. Inte heller den klassiska uppdelningen i sten-, brons- och järnålder kan upprätthållas.

Del 1 omfattar tiden från den äldsta stenåldern till 1 100 f Kr.