Emil | 1:a upplagan

Emil har inte träffat sin familj på tio år. Nu har han kom­mit till Teneriffa för att vara med sin farmor. Tillvaron är en räcka likadana dagar styrda av stränga regler. Ingen alkohol. Inga droger. Ingen porr. Hård fysisk aktivitet. Men hettan tränger sig på och semestertristessen blir efterhand kvävande. En spricka öppnar sig i Emil, och i den sipprar det förflutna långsamt in. När han börjar bryta mot sina regler kommer också hans egen historia svämmande: om vem han var den gången för femton år sedan i Uppsala, då han anklagades för våldtäkt, dömdes och sedan friades.

Sprickan vidgas, och något måste ske. Emils diffusa känsla av skuld äter sig in hela tillvaron, gör honom osäker på sitt värde och sin plats. Har han rätt att leva? Hur ställer man saker tillrätta? Hur förlåter man sig själv, och finns förlåtelsen att få om man ber om den?

Kring Emil, som en gång hette något annat, och Kata­rina, flickvännen som anmälde, spinner han en berättelse om ett samhälle präglat av våldtäktskultur, olika kroppars väg genom världen, och frustrationen i att sakna ett språk för att tala om det svåraste, vara obegriplig inför sig själv.