Den 29 juli 1965 kan vara den märkligaste dagen i Sveriges och Göteborgs kriminalhistoria. Under sommaren hade den allmänna oron över stadens säkerhet ökat, men nu hade kulmen nåtts.

Klockan 14.10 rånas en bank på Gamlestadsvägen.
De två rånarna har grodmansdräkter under sina förklädnader och flyr genom att kasta sig i närbelägna Säveån.

Vid 15-tiden kliver tre unga män ut från Café Mården i arbetarstadsdelen Haga, sätter sig i en midnattsblå PV och kör i väg. De säger att de ska åka till Åsa badstrand.
Det är det sista man någonsin ser av dem eller bilen.

Klockan 20.00 sitter en student i Trädgårdsföreningen och skriver till sina föräldrar i Båstad. Tågresan gick bra, nu tänker han lifta sista biten till en målarskola. Vykortet postas på centralstationen. Därefter finns inga spår efter honom.

Hur gick det sedan? Och hänger händelserna ihop?
Många teorier har lagts fram genom åren. Visst finns likheter, men mycket skiljer också fallen åt. Medan grodmansrånarna genast fick polisen i hasorna, och studentens välbärgade familj såg till att sonen efterspanades, dröjde det länge förrän någon ägnade arbetarkillarna uppmärksamhet.

Berättelsen om denna märkliga dag är samtidigt berättelsen om ett Sverige där folkhemmet inte längre kändes så ombonat.