Alla människor begår misstag. Vissa misstag rör trivialiteter som saknar betydelse
i en straffrättslig kontext. Andra misstag är däremot av sådant slag att
de får betydelse vid den straffrättsliga bedömningen. Sådana misstag kan, till
exempel, aktualiseras när gärningspersonen var övertygad om att han eller
hon agerade lagenligt, fastän gärningen var otillåten.
Alla förväntas känna lagen. En missbedömning om det rättsliga innehållet
i en viss straffrättslig bestämmelse kan därför, i regel, inte resultera i ansvarsfrihet.
Men från denna huvudregel finns undantag. Under vilka förutsättningar
kan gärningspersonen gå fri från straffansvar när han eller hon har misstagit sig
om innehållet i en viss straffbestämmelse? När – och varför – behandlas vissa
misstag som en invändning om bristande uppsåt, medan andra misstag skall
behandlas som en invändning om uppenbart ursäktlig straffrättsvillfarelse?
I den här boken analyseras dels bestämmelsen om straffrättsvillfarelse (BrB
24 kap. 9 §), dels gränsdragningen mellan sådana misstag som är relevanta för
uppsåtsbedömningen och sådana misstag som är relevanta för tillämpningen
av bestämmelsen om straffrättsvillfarelse.