Anders Eliasson lämnade oss våren 2013 och den första utgåvan av biografin hade utkommit året innan, 2012. Tio år efteråt föreligger nu den här reviderade versionen, med nya kapitel samt en rad kompletteringar och justeringar.

Eliassons musik fortsätter att fascinera och nå nya lyssnare. ”... jag kan inte i ord fånga de märkliga, fängslande kvaliteterna i Eliassons verk, deras väsen trotsar beskrivningar”, skrev en tagen amerikansk kritiker om en cd med bland annat fjärde symfonin. Ja, skulle Anders Eliasson ha sagt, för musiken finns för det som inte kan uttryckas i ord. Hans musik är djupt personlig men finner sig väl tillrätta i den stora klassiska musiktraditionen, bland mästarna. Han gjorde en bildningsresa när han i unga år tog sig från arbetarhemmet i Borlänge till musikhögskolan i Stockholm. Under 1970-talet började han uppmärksammas, och det fulla mästerskapet var ett faktum från ungefär 1980 och framåt. Själv sa han att musiken måste få formulera sig själv, att han bara var behjälplig. Han följde inga trender, för det var ju musiken som visade vägen. ”Musikängeln”, kallade han henne.

Tony Lundman är redaktör vid Konserthuset Stockholm och var tidigare musikkritiker för Svenska Dagbladet. Han debuterade som författare med biografin om Anders Eliasson (2012). Han har sedan dess även skrivit spänningsromanen ”8” (2019) – om Jean Sibelius gåtfulla åttonde symfoni, och romanen ”Tiden enligt Bologna” (2021) – om ungdomlig kärlek i skuggan av ett historiskt attentat.