På gränsen till utveckling : Haparanda efter Ikea | 1:a upplagan

Haparanda Har länge brottats med problem som kännetecknar småstäder i glesbygd, till exempel utflyttning och hög arbetslöshet. Gränsstadens 10 000 invånare har dessutom den största ohälsan i landet, vilket till stor del beror på den speciella befolkningssammansättningen. En betydande del utgörs av tidigare emigrerad finsk arbetskraft som arbetat och slitit ut sig i verkstadsindustrin i södra Sverige. Bilden av Haparanda – och därmed självbilden – har även präglats av omvärldens syn på den tornedalska identiteten som uppfattats som varken svensk eller finsk. Den 8 juni 2005 förändrades förutsättningarna i grunden. Den globala möbeljätten Ikea förklarade att man skulle bygga ett varuhus i den lilla staden. En rusch av tillströmmande handel tog plötslig fart och förväntningarna var mycket höga på hela kommunens utveckling. Ikea hade dessutom underskattat omsättningen, och kunderna blev dubbelt så många som planerat under det första året. Bara tio månader efter öppnandet meddelade Ikea att man genast skulle bygga ut varuhuset – ett unikt beslut för företaget inom koncernen. Syftet med denna bok är att beskriva vad som händer i en småstad efter ett plötsligt uppsving. Ökar befolkningen? Sjunker arbetslösheten? Vad händer med den utbredda ohälsan? Stärks framtidstron? Stannar de unga kvar i stället för att flytta? Vilken betydelse har gränsstadens speciella förutsättningar? Samarbetet med tvillingstaden Torneå tog fart tack vare de båda ländernas EU-medlemskap, men i Haparanda har det stundtals funnits ett starkt motstånd. Med Ikeas etablering ökar samarbetet igen. Växer städerna samman? Räcker det med ökad handel för att skapa hållbar utveckling i Haparanda? Boken har kommit till genom ett Formas-finansierat informationsprojekt. Många haparandabor har intervjuats, bland andra ungdomar och företrädare för samhälle och näringsliv. En rad uppsatser, enkäter och undersökningar har studerats, och samarbete har skett med forskare. Avsikten har varit att få fram en samstämmig helhetsbild. Därför har en strävan varit att dels söka vetenskapliga belägg för före teelser och åsikter som framkommer i intervjuer med haparandabor, dels söka röster bland ”vanliga” människor som utgör exempel på ett generellt mönster. Mest frapperande är den entydiga bilden av markant stärkt framtidstro och stärkt självkänsla i Haparanda som en följd av Ikeas etablering. Denna framtidstro återspeglas konkret i flyttstatistiken: betydligt fler unga, framför allt kvinnor, väljer att stanna kvar i stället för att flytta. Trots detta fortsätter Haparandas befolkning att minska. Dessutom kan man konstatera att den höga arbetslösheten, trots en stor mängd nya jobb, fortfarande är mycket stor. Bland de unga är arbetslösheten högst i landet, vilket paradoxalt nog kan bero på Ikeas ankomst: fler unga stannar än tidigare, men de får inga jobb. Några säkra resultat vad gäller folkhälsans utveckling efter Ikeas etablering har tyvärr inte kunnat konstateras. En viktig slutsats är att det inte räcker med en aldrig så stor ökning av handel för att skapa en befolkningsökning. Detta trots miljontals besökare per år till liten en ort på bara 10 000 invånare. Nästa steg i stadens satsning är nu att få besök arna att i ökad utsträckning stanna ”längre än fem timmar”. Hoppet står till ett ökat utbud av aktiviteter, hotell med mera. Den ökade framtidstron hos invånarna kan å ena sidan vara en positiv kraft, men den kan å andra sidan vändas till besvikelse om inte glappet mellan förväntningar och reella möjligheter minskar. Hur länge fortsätter de unga att känna framtidstro om chanserna till arbete inte ökar? Författaren tar gärna emot synpunkter på boken via mejl till [email protected]