Denna essä av den välkände författaren och filosofidocenten Thomas Anderberg handlar om sådana moraliska och politiska problem som följer på miljöomvandlingar. Många människor ser naturen som något vilt att tämja. De hänvisar gärna till ekonomiska resonemang och betonar människans självständighet och uppfinningsrikedom. Andra betraktar naturen som en läromästare och vill foga sig efter den. De betonar kunskapens och tillväxtens begränsningar och framhåller etiska och estetiska idéer. Här ställs dessa uppfattningar mot varandra. Perspektivet är inte huvudsakligen idéhistoriskt; när rötter grävs upp är det inte för att se vem som en gång planterat trädgården - syftet är att undersöka jordmånen som gjort det möjligt för vissa idéer att få fäste. Särskilt granskas sambandet mellan miljöförstöring och överbefolkning, miljöetik och naturestetik, miljöfundamentism och kulturaspekter, samhällsmoral och privatmoral.