Astons stenar | 0:e upplagan

Första stenen hittar Aston en ruggig kväll då hösten håller på att krypa fram ur skuggorna. Stenen är alldels ensam och alldeles kall och blöt när man lägger tassen på den. Stackars stenen! Den får åka med hem i en av matkassarna som mamma bär på och sedan blir den nerbäddad i docksängen. Varje kväll under vintern och våren går Aston samma väg hem och varje kväll hittar han nya stenar som är ensamma eller fryser eller som verkar ha tråkigt. En del är stora, andra små men alla är det synd om och alla får följa med hem till Aston och bli varma och trygga i en egen säng.     Astons mamma och pappa tycker till slut att det är lite väl trångt hemma med alla stenar. De beslutar sig för att visa Aston och stenarna en plats som stenarna kanske kommer att trivas på, som de kanske till och med kan tänka sig att åka på semester till? Det visar sig vara en perfekt strand där det redan finns många stenar som har det bra i vattnet och i sanden, här vill Astons stenar verkligen bo!     Men vad är det där? En pinne! En alldeles ensam pinne bland alla stenarna? Stackars lilla ensamma pinnen ...

”Astons stenar” är vinnaren i vår bilderbokstävling 2004. Berättelsen är rakt på sak om en situation som både barn och vuxna känner igen sig i. Men den minimala texten med sin tydliga läsrytm är något alldeles extra – poetisk, mystisk, magisk. Lotta Geffenblad har själv illustrerat sin text med alldeles sagolika bilder!     Av Lotta Geffenblad ger vi i år också ut två böcker om kaninvarelserna Prick och Fläck.