Jakten efter Uhlina | 0:e upplagan

Han kröp försiktigt på alla fyra och såg sig omkring efter drakungen. Endast ett blekt månsken som kastade sitt kalla ljus genom kajutafönstren ledsagade honom. Han såg nu siluetten på den lilla drakungen. Den satt på rumpan och svansen svängde hit och dit. Av någon anledning kikade den upp mot kaptenen. Något rörde sig på kaptenens filt. En råtta. Plötsligt hände allt på en gång. Den lilla draken flaxade med vingarna och flög nu i jämnhöjd med filten. En välriktad eldstråle träffade råttan men dess värre även kaptenens filt. Kaptenens högljudda vrål ekade genom de grova golvplankorna. Nästan genast fylldes kajutan av beväpnade vakter. David lyckades locka draken till sig men där stod han nu med draken i famnen, omringad av vakter och en rasande kapten. – Stäng in honom och den där eldbefängda saken i arresten genast. Grip även hans vänner och lås in dem på samma ställe. Med milt men bestämt våld blev han förd till arresten och inlåst. Det dröjde inte länge innan resten av hans vänner delade hans öde. – Vad är det som har hänt? Frågade Jonas. David samlade sig och berättade hela historien. – Varför sade du ingenting till oss? Sade Harald. – Jag skämdes och vill rätta till det på egen hand. Allt är mitt fel. – Det är inte ditt fel att draken kläcktes just nu, sade Harald. Och vi visste ju alla att du hade ägget med dig ombord. – Skadan är redan skedd och inte mycket att träta om, sade Jonas. Frågan är vad som händer nu.