"Få se om hundarna är snälla ikväll..." | 0:e upplagan

"En rörande och lågmäld bok ... en sorglig bok, men också vacker och trösterik." Dagens Nyheter

"Ett kärleksmeddelande, så ömt och starkt, så generöst och trosvisst." Aftonbladet

"En djupt rörande dikt till kärleken." Svenska Dagbladet

"Jag har aldrig läst något liknande ... en av de mest ömsinta kärlekshistorier jag läst." Expressen   

Dagbok förd mellan 7 nov 2011 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv.

Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012.

Vi grät.

Avbröt.

Fortsatte.

Tacksamma över var vi var.

Och kunde ta del av detta.

Som just minnen.

Detta är sista akten.

Vi har fått umgås igen.

Men jag gråter ensam denna gång.

M.L. Ekman 2018

Gösta Ekman blev sjuk och hamnade på sjukhus. För att minnas den här perioden antecknade Marie-Louise Ekman det som skedde. Resultatet blev en gripande och kärleksfull skildring av en svår tid.

 "Ett bladvändardrama." Arbetarbladet

 "Ur de knapphändigt nedklottrade orden växer en stor och innerlig kärlekshistoria fram." Kulturnytt, Sveriges Radio 

"Djupt berörande och mycket kärleksfullt skrivet." Dala-Demokraten

"En rörande berättelse om innerlig och urstark kärlek." Gefle Dagblad

"Ett smärtsamt och djupt gripande drama." Upsala Nya Tidning

"En ömsint skildring om en traumatisk sjukdomstid." Borås Tidning

"En chosefri och rak sjukhusdagbok." Göteborgs-Posten

"En lågmäld, återhållen och samtidigt mycket kärleksfull dokumentation av en närstående som befinner sig i en svår sjukdomskris ... Storartad och gripande." Arbetet