Sverige har aldrig haft någon allmän värnplikt bara manlig värnplikt. Inte ens den aktiva jämställdhetspolitiken från 1970-talet och framåt lyckades ändra på detta. Jämställdheten diskuterades gärna i termer av kvinnors rättigheter, medan skyldigheter som värnplikten förutsattes kvarstå hos männen. Men värnpliktslagens utformning gjorde inte bara könsskillnad mellan medborgarna när det gällde deras skyldigheter mot nationen. Den hindrade också kvinnor från att skaffa sig den utbildning som krävdes för att utföra vissa militära uppgifter. Först år 1989 gavs kvinnor samma formella rättigheter som män att utöva militärt arbete. Ekonomhistorikern Fia Sundevall undersöker här det sista manliga yrkesmonopolet och dess fall. Sundevall visar hur värnpliktslagen länge bekräftade och återskapade militären som ett manligt kompetensområde, men också att hundratusentals kvinnor bedrev militärt arbete långt innan militäryrkena öppnades för dem. Genom bland annat lottarörelsen gavs kvinnor möjlighet till viss militär utbildning och kunde tjänstgöra inom krigsmakten på frivillig väg. Men deras närvaro var villkorad och deras verksamhet organiserades i hög grad utifrån föreställningar om kvinnors och mäns skilda egenskaper och nationsuppgifter. Fia Sundevall är forskare vid Stockholms universitet där hon även undervisar i ekonomisk historia, internationella relationer och genusvetenskap. Hon har tidigare publicerat texter i bland annat Militärhistorisk tidskrift och Bang. Detta är hennes doktorsavhandling i ekonomisk historia.