Utvärdering av omvårdnadshandledning i sjuksköterskeprogrammet vid Malmö högskola : Kvalitetsmätning HT 15 | 0:e upplagan

Den här rapporten är en utvärdering av den omvårdnadshandledning som sedan år 1993 är ett mycket viktigt moment i sjuksköterskeutbildningen vid institutionen för Vårdvetenskap. Omvårdshandledning är en del av institutionens vårdpedagogiska arbete i frågor som rör lärande, undervisning och handledning i olika vårdande sammanhang. Vårdpedagogik som ämne syftar till att utveckla pedagogik inom hälso- och sjukvården. Inom vårdpedagogik studeras frågor som berör yrkesprofessioner, studenter samt patienter/klienter och deras närstående, på individ-, grupp- och samhällsnivå. Dessa frågor kan handla om utbildning, undervisning, handledning, professionens kompetensutveckling samt ledarskap. Rapportens författare, universitetsadjunkt Marianne Kisthinios är utbildad omvårdnadshandledare och ansvarar för struktur och organisation av omvårdnadshandledning för såväl studenter som handledning på handledning för institutionens omvårdnadshandledare. Strukturen bygger på en modell för handledning som infördes av lektor Lisbeth Lindell år 1993 och som nu utvärderas för fjärde gången. Handledning som begrepp och aktivitet är varken enkelt eller entydigt. Det är snarare komplext och flerdimensionellt. Rapporten har sitt fokus på yrkesmässig handledning i omvårdnad vilken syftar till att stötta och utveckla yrkesutövarens professionella kompetens. Omvårdnadshandledning är, i likhet med pedagogisk handledning under verksamhetsförlagd utbildning, en interaktiv process i en trygg och tillitsfull relation mellan handledare och studentgrupp. Omvårdnadshandledning kan därmed förstås som etisk handling i mellanmänskliga möten. Detta har stor betydelse för den kommande yrkesutövaren då värderingar kan lyftas fram, reflekteras och förstås inom ramen för omvårdnadshandledning och diskuteras utifrån professionsetiska grunder. Inom de vårdande professionerna blir därmed omvårdnadshandledning ett sätt att bearbeta etiska och moraliska frågeställningar som uppkommer i patient- och klientnära arbete och där inte minst möjligheten till reflektion skapar förutsättningar för fördjupad förståelse av kliniska omvårdnadssituationer.